Jag satt en gång på ett seminarium för historiker och litteraturvetare och lyssnade på ett föredrag om franska 1500-talskungar. Det exakta ämnet minns jag inte, men säkerligen var det ”bilden” av kung och kungamakt som stod på tapeten. Det brukar det vara. Kanske hade jag lovat mig själv att inte uttrycka någon som helst avvikande…
Universitetsläraryrket måste få vara ett privilegierat yrke
Historiskt sett har de flesta människor som haft tid och möjlighet att ägna sig åt intellektuell verksamhet kommit från privilegierade samhällsklasser. Äldre tiders litteratur- och lärdomshistoria är full av aristokrater, präster och förmögna borgare. På samma sätt har universitetet varit en institution för dem som kunnat unna sig lyxen att göra något annat än att…
Att anpassa sig till studenternas förväntningar och behov
I ett tidigare inlägg skrev jag att jag att universitetslärare får ägna orimligt mycket tid åt att upprätthålla ett system av inbillad perfektion där undervisning och forskning ska regleras in i minsta detalj. Allt måste bli rätt! Det måste vara effektivt! Det måste vara enhetligt, likvärdigt och rättsäkert! Jag talade om ett neurotiskt kontrollbehov som…
Varför sluta på universitetet (1): det neurotiska kontrollbehovet
Den 3 september 2015 gjorde jag min sista arbetsdag som lektor i franska vid Göteborgs universitet och avslutade därmed en nästan tjugoårig karriär som lärare och forskare inom det svenska universitetsväsendet. Många före mig har tröttnat på sina yrken och velat göra något nytt, inget märkvärdigt med det. Som universitetslärare kan man få nog av…
12 gånger genom rummet fram och tillbaka varje morgon, men var det på längden eller på tvären?
Många språklärare på skolor, gymnasier och universitet är hjältar som dag efter dag ger det bästa de har för att fånga elevernas intresse för de språk de studerar. Jag vill börja med att uttrycka min största beundran för alla dessa lärare. De har ett oerhört slitsamt arbete. Varje dag är full av deadlines, och de…
Undervisa eller examinera?
Ibland ägnar vi lektionstid vid universiteten åt att examinera när vi egentligen kanske borde ägna den åt att undervisa för att sedan, efter undervisningen, examinera. Detta gäller framför allt, tror jag, litteraturkurser. Det finns en tanke att litteratur är något som inte låter sig examineras på samma sätt som grammatik eller fonetik. Och jag håller…
Lyckan på 1700-talet
En del människor verkar ha en särskild talang för lycka. Den franske naturvetaren och vetenskaplige författaren Jean-Louis Leclerc de Buffon (1707-1788) var uppenbarligen en sådan människa. Samtidigt som han gjorde en enastående karriär som vetenskaplig författare, naturvetare inom alla tänkbara områden, akademiledamot och föreståndare för den kungliga trädgården i Paris, ägde han en avundsvärd förmåga…
”By some curious chance one morning long ago in the quiet of the world”
På sistone har jag börjat intressera mig för sagor och myter. Jag älskar att läsa Tolkien, om och om och om igen. Kanske handlar det om en flykt från ”systemet”: tvånget att fullgöra sina arbetsuppgifter vilka för en universitetslärare idag alltför mycket handlar om att sitta stilla på en stol framför en dator i ett…
”similar opinions of their works”
Att vara forskare vid universitetet är ibland som att praktisera en kampsport. Man vinner genom att besegra andra. Är man akademiker förväntas man utsäga det sanna, man förväntas ha ett korrekt förhållande till det verkliga, och man förväntas förstå vad som är angeläget och relevant att veta. Det är per definition fel att ha fel,…
Att läsa planlöst: Buffon
1749 påbörjades utgivningen av naturalhistorikern Buffons stora livsverk: ”Histoire naturelle”. I första volymen finns ett viktigt företal där Buffon beskriver sina arbetsmetoder och sin syn på naturvetenskap. Idag framstår det som förvånande att en naturvetare från 1700-talet är så uttalat fientlig mot vad vi antagligen skulle betrakta som några av 1700-talets mest betydande vetenskapliga framsteg….
Richard Sörman 